Tillbaka igen

 Efter en plötsligt stopp i bloggandet har jag nu bestämt mig för att göra ett nytt försök. Jag har lämnat sociala medier och fokuserar på att skriva här istället. Sen sist jag skrev har det gått två år. Två väldigt händelserika trädgårdsår. 

Efter några tafatta försök att odla mer ätligt enligt rådande trend insåg jag snart att det inte var min grej. Jag är en blomsterodlare, det är det jag är bäst på och det jag tycker är roligast. Det räcker med tomater, lök och någon böna när det kommer till matodling. Och potatis, som numera har blivit makens gebit. Vilket jag är tacksam för. Jag vill gärna ha min egen potatis men helst slippa odla den...
Tacka vet jag blommor! Odlar glatt och med framgång, om jag får skryta, både annueller och perenner.

Numera odlar jag inte bara till eget behov utan säljer även en hel del. Jag säljer både på olika växtmarknader och här hemma. Extra kul är det när nöjda kunder kommer tillbaka och handlar mer. Ett bevis på att det man gör är bra! Jag har till och med skaffat egen logga! 
Hade aldrig trott att jag skulle älska att sälja men när jag väl står där vid mitt bord så njuter jag varje sekund! Men det är ju klart, jag får prata blommor och odling med andra intresserade och vem älskar inte det!?

Trädgården har också blivit ännu viktigare för mig ur hälsosynpunkt. En tredje (och sista hoppas jag) sjukskrivning på grund av utmattning knockade mig totalt förra vintern. En stor del av läkningen har skett genom odling och arbete i trädgården. Få saker är så mentalt helande som att stoppa ner händerna i jorden och plantera, se hur det växer eller bara sitta och titta på blommor och surrande insekter. Förstår mycket väl att grön rehabilitering har blivit ett framgångskoncept vid stressrelaterade sjukdomar.

Nu har det blivit vår igen och i växthuset står det långa rader med kallsådda blommor. De övervintrade jätteverbenorna har flyttat ut och när temperaturen sjunker så surrar värmefläkten igång.
För egen del så haltar jag för tillfället fram efter ett välbehövligt byte av en knäled. Men det blir snabbt bättre och bättre och jag längtar efter att kunna ta mig an de vinterstökiga rabatterna. Sätta upp nya bågar av armeringsnät till rosenvivaler och kaprifol. Och kanske se till att hålet i marken blir en liten damm till slut. Den som läser får se hur det går!