Älskad av alla

 

En sommar utan jätteverbena är en tråkig sommar. De blålila svävande blommorna som dyker upp lite här och var är älskade både av oss människor som våra pollinatörer. Här självsår de sig friskt och dyker till och med upp i det grova gruset på vår uppfart. Jag försöker styra upp det och plantera uppdrivna plantor med någon typ av plan. Men en bit in på sommaren så ser man nya små jätteverbenor som helt respektlöst struntar i min ritade plan och själva bestämmer var de ska växa.
Har de inte hamnat helt galet brukar jag låta dem vara. Eftersom de självsådda gror senare så är det de som blommar långt in på hösten när de uppdrivna verbenorna börjar se tråkiga ut. Det är oftast de plantorna jag sen hämtar frön från till nästa års odling.

Att  jätteverbenorna är populära märks inte minst när jag är på en växtmarknad och säljer.  Marknaden hinner inte mer än börja förrän jag sålt alla plantor. Kanske beror det på att de kan vara lite kniviga att driva fram. Om man inte kan knepet alltså...
Knepet är: Kyla
Jag tar alltså frön från mina jätteverbenor på hösten. Någon gång under vintern bredsår jag dem i en godislåda som jag sen ställer i växthuset. Där får den stå fram till mitten av februari. Temperaturen skiftar från flera plusgrader till många minusgrader under veckorna som går. Det är ingen fara, fröna klarar det utan problem. När det sen är dags att ta in dem så vattnar jag om det behövs, täcker lådan med plast (med lufthål) och ställer den varmt och ljust. I år dök de första små skotten upp efter 4 dagar! Jag gör så här varje år och jag misslyckas aldrig!

För några år sedan testade jag att övervintra en jätteverbena. Den hade stått i en kruka vid ena uteplatsen hela sommaren.  Jag klippte ner den och ställde krukan svalt i garaget och till våren satte jag om den i ny större kruka. Då hade den redan börjat skjuta nya skott. Den verbenan har nu blivit två efter en delning förra året då jag även satte en ny planta i en kruka. 
De övervintrade verbenorna blir mycket större och kraftigare än de sådda och är kanonfina att ställa vid en uteplats eller vid entrén. 

I växthuset står nu de övervintrade jätteverbenorna och årets nya plantor är under belysning här inne. Snart ska de toppas för andra gången och sen ska även de ut till växthuset. Nu behövs platsen till dahlior som ska drivas fram, luktärterna ska också drivas upp och i garaget står fortfarande en pelargon som ännu inte blivit omplanterad. 
I väntan på detta fortsätter jag att träna mitt knä med den nya knäleden. Nu gäller det att komma igång!