Höstvila

 Det har lagt sig ett lugn över trädgården. Bland vissnande perenner och fallna löv är det inte längre något att göra. Höstrensningen är klar, löven täcker rabatter eller ligger i komposten och alla lökar är satta.

Fågelbadet har fått flytta från skogskanten till en rabatt längre fram. Då slipper jag rensa bort nedfallna löv och mängder med torra tallbarr varje dag. När kylan kommer på allvar så är det slutbadat för fåglarna. Farmors gamla fågelbad klarar inte en vinter utomhus utan att spricka.

Vill man samla frön från höstanemon är det hög tid att ta en koll på dem nu. När det ser ut som smutsiga bomullstussar på plantorna är det dags att ta fröna. Bred ut den vita tussen på fuktig jord och ställ kallt men skyddat från nederbörd. När vårvärmen kommer håller man sådden fuktig och snart har man en massa nya anemoner.

Det är bara några få röda blad kvar på aronian, en buske som är som vackrast på hösten. I år blev det inte så många bär till fåglarna. Förmodligen på grund av den kraftiga beskärningen i våras. 

Alunroten delades och sattes om förra året och det var uppenbarligen uppskattat. Den har blivit enorm och har nog aldrig varit så här fin tidigare. Så ser alunroten deppig ut så gräv upp den, ta bort hälften av rötterna (ge bort dem eller sätt ner dem någon annanstans) och plantera igen. 

En annan höstfavorit är diamantröret. Hos mig får den sina vippor först på hösten men sen är den en prydnad länge. Daggvåta morgnar glittrar den verkligen som diamanter när solen träffar vipporna. När frosten kommer är de som lysande silver. Ett tacksamt gräs som inte sprider sig men som behöver ett växtstöd runt om för att inte lägga sig när det regnar och blåser.

I oktober börjar jag mata fåglarna. I äppelträdet hänger fröautomaten med viltfröblandning och solrosfrön. I portalen vid skogskanten serverar jag talgbollar och de sista hemmagjorda frökakorna från i vintras. Det är en strykande åtgång redan så när Granngården hade erbjudande på fågelmat förre helgen passade jag på att köpa ett par säckar. Talgbollar köper jag däremot inte längre, när den här hinken är tom så gör jag egna istället.
Det känns lite tomt när trädgården gått i vila. Nu är det istället tid för planering, städ i garagets växthörna och att luta sig mot altanen och titta på fåglar som äter. Vi behöver också gå ner i tempo och ta en höstvila. Möta de mörka kvällarna och känna hur tempot saktar ner. Är övertygad om att vi behöver det lika mycket som trädgården.