Vid kanten av skogen växer mina favoritträd. Raka, höga och ståtliga står tallarna där med kronor som svävar högt över allt annat. När barnen var små byggde maken en koja runt ena tallen. Inte en enda spik i trädet! Kojan stod på höga stolpar och besiktigades varje vår. Maken kollade igenom den och avslutade med att gå upp och hoppa i kojan. Den stod kvar i många år innan den till slut revs. Nu är det växter som slingrar sig runt tallarna. I "Kojtallen" växer en pipranka och en skogsklematis. I tallen bredvid har en klätterhortensia kommit en bra bit upp. I flera år trodde jag att den aldrig skulle blomma. Den växte bra och letade sig högre och högre upp men inte en enda blomma. Först efter 5-6 år kom första blomman och nu är den täckt av blommor varje år.
Stora härliga knoppar som snart slår ut och förvandlar tallen till ett blomsterhav. Längst ner är det så mycket blad att gärdsmygen till och med har häckat ett år i klätterhortensian. Då var det förbjudet att gå nära tallen i onödan så länge det var ungar i boet. När ungarna lämnade boet och landade i aronian fick hundarna utegångsförbud tills vi flyttat de små till en säkrare plats. Härligt med naturen utanför dörren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar