Älskade växthus

I fem år har vi haft växthuset och jag har älskat varje ögonblick. Det är inte bara en prydnad i trädgården och en härlig plats att sitta i. Den har dessutom gjort det möjligt för mig att kunna satsa på min odling av växter. Nu kan jag odla så mycket att jag kan vara med på några växtmarknader varje år.

Numera kallsår jag så gott som allt jag odlar. Perennerna sår jag på senhösten/vintern och sätter ut i växthuset. Det är en metod som ligger nära deras naturliga sätt att föröka sig. Sommarblommorna sås tidig vår, förutom jätteverbenan, den sår jag mitt i vintern.
Jag går ut till växthuset varje dag och tittar till sådderna och det är så roligt att se hur det gror överallt.
Eftersom jag inte kan stå så länge så sitter jag och planterar. I ena hörnet av växthuset står en liten trädgårdssoffa. Där sitter jag och planterar med solen i nacken och fåglarna under äppelträdet bara några meter längre bort.

I år satte jag dahliorna för framdrivning i växthuset istället för inne. Funkar det så slipper jag trängseln inne och jag behöver inte avhärda dem heller.

Jätteverbenorna trivs bättre ute än inne. De drar inte iväg lika mycket utan blir härligt knubbiga och täta.
När mörkret faller tänds lamporna i växthuset. Från köket ser jag borden med alla sådder och krukor med dahlior och jätteverbenor. Sommaren känns inte längre så långt borta.